skrivet 2016

Det var en kylig morgon, solen hade knappt gått upp. Poolen var tömd för säsongen. Lille John såg sin väns ryggtavla avteckna sig. Robin satt på bassängkanten med en öl och rökte klädd i bara kalsonger och t-shirt. John suckade och gick fram till sin kompis.

”Ska du inte ha kaffe istället. Det är ju iskallt ute.” John såg vad han inte sa. Robin mådde inte bra.

”Äh.”

”Kan du inte sova?”

”Nej.”

John bet sig i läppen, kliade sig i skägget och satte sig ned bredvid sin bästa vän. Såhär nere hade han aldrig sett Robin. 

”Handlar det här om Marion?”

Robin ryckte på axlarna, drog ett bloss och vände bort huvudet. Blåste bort röken så att den inte skulle komma på John. Eller så att John inte skulle se hans ansikte.

”Han tror han är kungen i området. Nej, han tror han är kungen i hela stan. Vad spelar det för roll hur mycket vi försöker ta ner honom på jorden och få honom att fatta att han inte kan hålla på, när han fortfarande har henne.”

”Du gillar henne, va?”

Robin sickade igen. Drog ett nytt bloss. Fimpade cigaretten mot bassängkanten och reste sig upp.

”Kom!” sa Robin. Hans såg sammanbiten ut, men ögonen lyste. John log stort tillbaka. Nu verkade Robin plötsligt ha ryckt upp sig och börjat få idéer igen. Kanske kunde det bli lite liv i honom igen. Gänget behövde det.

”Vad ska vi göra?” frågade han. 

”Vi ska få tillbaka Marion. På ett eller annat sätt.”

”Hur då?”

”Det blir såklart inte lätt.”

Lille John reste sig han med, han gick fram till sin vän och dunkade honom i ryggen.

”Räkna med mig. På ett eller annat sätt ska vi lösa det här, broder.”

Tillsammans gick de in i huset för att ringa vännerna.

***

Gänget betraktade Robin där han satt med sin lystna blick. Det hade gått hela två månader sedan de egentligen hört ordentligt av honom. Innan dess hade de setts oftare, nästintill varenda dag. Robin hade vid en viss tidpunkt skärmat av sin omvärld och dragit sig tillbaka till sitt fritidshus ute på landet. John hade varit den enda han tagit med sig. Resten av gänget hade velat ge honom den space de tänkte att han kanske behövde. 

Samtalet för dagen var huruvida de skulle lyckas få tillbaka Marion eller inte. Kvinnan i Robins liv hade återgått till sitt ex, Prins John som han kallade sig, inte att förväxlas med Robins vän Lille John. Gänget undrade stilla huruvida Marion hade någon som ens tanke på att försöka lämna prinsen. Kanske ville hon faktiskt inte vara med Robin, hur otänkbart det än kunde vara att hon ville vara med prinsen istället för deras härliga gäng och med Robin som de alla tyckte var toppen. 

Det var så de försökte uttrycka sin stilla undran. Lille John rynkade pannan åt detta och Robin såg ett tag ut att hänga lite läpp. 

”På ett eller annat sätt ska vi hjälpa Robin att få tillbaka Marion. Vill ni inte vara med måste ni inte.”

”Ja, men vi kan väl bara hämta tillbaka henne om hon själv vill bli hämtad? Vi har stulit guld, vi har rövat bort prinsens hantlangare, lurat ut dem i skogen åt sitt öde, men vi kan ju inte tvinga Marion. Det är ändå Marion vi snackar om. Hon måste ju få göra nånting själv, bestämma själv?”

”Det är klart att marion vill vara med Robin”, sa lille John och reste sig upp. Han kunde inte med att Robin skulle ta den här synen på saken på för stort allvar. Han ville att hans Robin skulle ha ett syfte, känna lite mening, ja vara lite driven.

”Vi behöver ett projekt. Det här kan bli det största företag vi försökt ro i hamn. Vi ska trots allt ta Marion från killen som tror han äger hela stan. Det är inte det lättaste, men kom igen. Det är Robins tjej vi snackar om. Det är inte bara Robin som vill ha tillbaka henne. Hon tillhör gänget. Hon ska ju vara med oss. Hon är ju en av oss.”

”Jag är inte så säker på det”, sa en i gänget tvivlande och reste sig upp. ”Hon är kanske för fin för oss!”

Nu reste sig Robin, han tittade förstulet på de två av sina vänner som försökte hävda sig inför de andra. 

”Hon är en av oss, så är det bara!” fräste John ilsket och knöt sina nävar. Killen i gänget backade.

”Man kan väl få säga vad man tycker och tänker, eller är det förbjudet helt plötsligt?”

”Vi lever i en fri värld”, sa en annan i gänget. 

”Det här med att marion har dumpat Robin gör honom deppig, och vi vill ha tillbaka honom som den han är. Då måste vi få tillbaka Marion. Det är inte frågan om ifall vi ska göra det eller inte. Frågan är hur. Kan vi lämna frågan om huruvida hon är för fin för oss eller inte och börja tänka på hur vi faktiskt kan gå till väga?” sa John. ”Har du några förslag, Robin?”

De vred alla på huvudet mot det håll Robin stått. Där stod han inte längre. 

De tittade ut mot trädgården. Robin satt vid poolen igen, rökandes på en cigarett och med huvudet i andra handen.