Vi ser skräckfilm och tar varandras händer

När vi fruktar det fasansfulla i rutan

Framtiden fritas av fränder, inte utan

Vi inser att vi inte lever i filmen, men ingen lättnad

Vi skänder minnen

genom att bara stå och titta på

Utan att känna vare sig hunger eller mättnad

Bara avsmak gentemot världen

Och i någon mån oss själva