Clara Emanuelsson
Recension
Skriven 2024-03-23, omarbetad 2025-03-21, publicerad 2025-03-22
Bok: Haralds mamma av Johanna Frid (2023)
Format: Ljudbok/E-bok på Bookbeat
Uppläsare: Emma Peters

Haralds mamma av Johanna Frid handlar om två individer som tvingas dras med varandra och om allt som skaver i deras relation. Är Frids intention att läsaren ska falla för personen fungerar det inte. Om en huvudperson ska vara odräglig vill jag långt där inne dras till åtminstone någonting, men det gör jag inte. Med en bok som Nora eller Brinn, Oslo, Brinn (2018) hade jag högre förväntningar.

Haralds mamma börjar lovande. En ung tjej möter en svärmor hon inte har valt. Svärmodern pikar gränslöst och ofiltrerat. I början upplevs både sambo och mamma en befriande cynism och tonen är gränslöst raljerande. Stilen påminner på det viset om valfri Fredrik Backman-roman där tonen är raljerande och brokiga samlingar måste dras med varandra och dömmer hunden efter håren.

Tyvärr blir Haralds mamma svamlig och långrandig. Det är svårt att veta om karaktärerna befinner sig på samma plats eller har flyttat sig. Eftersom romanen är tämligen dialogbaserad borde dialogen visa vad miljöbeskrivning annars gett läsaren. Nu får får ofta en ögonbindel, snurras runt några varv och knuffas i väg för att ensam irra bort sig.

En hagelstorm vinner över bokens styrka. Båda kvinnorna i Haralds liv är odrägliga på olika sätt och det är egentligen en styrka i romanen. Deras bakgrunder har format dem till att bli odrägliga. Romanen kunde ha blivit en intressant psykologisk reflektion kring hur olika uppväxt kan forma elaka individer som sedan krockar med varandra. Då hade jag som läsare känt mig rikare inombords. När huvudpersonen blir alltmer öppen mot svärmodern med sina motbjudande oidipus-teorier blir stämningen inte bara kall. Det slutar aldrig att hagla.